Ögat

Ögat är till för att se och uppfatta ljus. Olika djur har olika ögon beroende på vad just den arten har för behov.
De enklaste typerna av ögon kan endast skilja på mörker eller ljus medan mer komplicerade ögon ger ett synsinne. Djur som däggdjur, fåglar och fiskar m.m. har två ögon som tillsammans ger en och samma bild. Andra djur, som kameleonter har ögon som ger två helt separata bilder.

Olika typer av ögon

Ryggradsdjur och en del blötdjur har ögon som projicerar bilden på en näthinna. Denna hinna är väldigt känslig för ljus och via en synnerv skickas informationen om bilden till hjärnan. Dessa ögon är mer eller mindre sfäriska och har en så kallad glaskropp som är fylld av ett geleliknande ämne. För att få en bra bild finns en lins som fokuserar och en iris som bestämmer hur mycket ljus som ska släppas in.

Fiskar och ormar m.m. har istället en fast lins som fokuserar genom att flytta sig, ungefär som på en kamera.

Skillnaderna mellan ryggradsdjurens och blötdjurens ögon är bland annat att ryggradsdjurens ögon har så kallade neuroner framför de ljuskänsliga cellerna i ögat, medan blötdjuren har neuronerna bakom. Detta gör att blötdjuren saknar en blind fläck och har något skarpare syn, medan känsligheten för rörelser är sämre.

Leddjuren har så kallade fasettögon som består av ett antal sensorer som har egna linser. Detta gör att djuren får en enda bild uppbyggd av pixlar och alltså inte flera tusen enskilda bilder. Sensorerna i ögat sitter som ett nät i form av en hexagon och kan ge ett synfält som återger hela 360 grader.

Sniglar är ett av de djur som har den enklaste formen av ögon. De har bara ljuskänsliga celler som kan känna av om det är ljust eller mörkt, men de kan inte urskilja former eftersom deras ögon saknar linser.

Ögats uppbyggnad

För att vi ska kunna se behöver vi ett öga och en hjärna. Det som möjliggör vår syn är att ljus lyser in i ögat och träffar näthinnan längst in i ögat. För att det här ljuset inte ska förhindras på något sätt, är alla delar som ljuset färdas i genomskinliga. 70% av kroppens sinnesceller finns i ögat och när ljuset har träffat näthinnan skapar det kemiska förändringar i cellerna. Detta gör att nervimpulser skickas vidare till hjärnan via synnerven som har en miljon nervtrådar.

Hornhinnan

Ljusets färd genom ögat börjar vid hornhinnan som bryter det mesta av ljuset. Innanför hornhinnan finns en ögonkammare som är fylld av kammarvätska. Detta är en klar vätska som spänner ut hornhinnan för att göra den konvex (den blir tjockare i centrum än i periferin), på så sätt riktas ljuset mot linsen.

Iris

I den främre ögonkammaren finns också iris, som består av bindväv och muskulatur. I iris finns färgämnet melanin och det är detta som påverkar vilken färg man har på ögonen. Det är även iris uppgift att reglera storleken på pupillen.

Pupillen

Pupillen är som ett hål där ljuset släpps in i ögat. För att ögat ska få rätt mängd ljus ändras pupillens storlek så fort ljusintensiteten ändras. När ljuset blir för starkt riskerar ögat att bli skadat, då minskas pupillen. Blir det istället för mörkt måste pupillen bli större igen för att släppa in tillräckligt med ljus så att vi ska se något.

Linsen

Bakom iris och pupillen finner vi den bakre ögonkammaren. I början av denna kammare sitter linsen som har till uppgift att fokusera ljuset som vi ser och sedan bilda en skarp bild på hornhinnan. När musklerna som reglerar linsens form är avslappnade är linsen tunn och vi ser bra på långt håll. Om vi istället tittar på ett föremål på nära håll drar musklerna ihop sig och linsen blir tjockare, vilket resulterar i att vi fokuserar närmare.

Glaskroppen

Efter linsen färdas ljuset genom den så kallade glaskroppen som består av ett geléliknande ämne. Denna glaskropp stadgar upp ögat och låter ljuset färdas vidare till hornhinnan.
Runt ögats glaskropp finn förutom hornhinnan två andra hinnor. Senhinnan är den omslutande hinnan som ger ögat dess vita färg. Den består av bindväv och skyddar ögat. Åderhinnan sitter innanför senhinnan och har till uppgift att ge näthinnan näring och föra bort restprodukter.

Näthinnan, tappar och stavar

Till sist har då ljuset tagit sig genom alla ögats delar och hamnat på näthinnan. I näthinnan finns två slags ljuskänsliga celler. En av dem är känslig för färger och kallas för tappar. Tapparna i sig finns i tre olika varianter, en som är känslig för blått, en som är känslig för grönt och en som är känslig för rött. Om till exempel enbart de ”blå” tapparna träffas av ljuset ser vi blått och så vidare. Om alla tre typerna av tappar stimuleras lika mycket ser man vitt och på samma sätt ser vi svart om ingen av tapparna stimuleras. Om man sedan kombinerar färgerna blått, grönt och rött får man så kallade sekundärfärger och blandar man även dessa från man tertiärfärger o.s.v. Tapparna ger en bra skärpa om ljuset är bra och ju tätare tapparna sitter desto skarpare blir bilden.
När ljuset är svagt behövs hornhinnans andra celltyp, stavarna. Dessa celler är väldigt ljuskänsliga och gör att vi kan se även i sämre ljusförhållanden. De har däremot inte förmågan att känna av färger, det är därför det känns som att omgivningen saknar färger när vi ser i månljus.

Synpurpus

I både tapparna och stavarna finns ett ämne som kallas för synpurpur. I tapparna ligger detta ämne i små membran med ett tunt skinn runt. Inuti detta skinn finns synpurpurn. När sedan ljuset träffar synpurpurn ändrar den sin form och startar en hel rad av händelser. Detta leder till att det skickas en signal via synnerven till hjärnan. Hjärnan uppfattar då vilken färg vi ser och sätter ihop dessa signaler till en bild.

Gula fläcken

Gula fläcken kallas ett område på näthinnan där du har bäst syn. Detta beror på att där finns flest antal tappar samt att nästan inga nervceller skymmer ljuset. Den gula fläcken är ca. 1,5 mm stor.

Den blinda fläcken

I den blinda fläcken ser du istället ingenting. Där finns inga stavar eller tappar och det är där alla nervtrådar leds ut till hjärnan.

Brytningsfel

När ljuset har sin brytpunkt på näthinnan ser man som man ska, men om brytpunkten hamnar något framför eller bakom näthinnan blir bilden suddig. Detta kallas för brytningsfel och delas in i tre typer: närsynthet, översynthet samt astigmatism.

Närsynthet (Myopi)

När man är närsynt bryts ljuset och möts i en punkt framför näthinnan, vilket leder till att bilden blir suddig. Man ser dåligt på långt håll medan synen på nära håll är intakt. Detta beror på att ögat växer fram till 25-årsåldern och kan leda till att ögat blir för långt i förhållande till brytningskraften.
Det har forskats om människor som ofta fokuserar sin blick på små saker nära ögat, ökar risken för att bli närsynta. Man har inte kommit fram till svaret, men man tror att det kan vara en bidragande faktor. Däremot finns det ett samband som visar att närsynthet är ärftligt.
För att korrigera närsynthet kan man använda glasögon eller kontaktlinser. Med hjälp av dessa kan brytningspunkten flyttas fram till näthinnan. En annan metod för att korrigera närsyntheten är laserbehandling. Med hjälp av en laserstråle förbättras brytkraften och ger en korrekt brytning. Denna behandling bör göras efter att ögat växt klart för att det ska ge långvarig effekt.

Översynthet (Hyperopi)

En person som är översynt lider av problemet att ljusets brytningspunkt hamnar bakom näthinnan. Felet beror på att ögat är för kort i förhållande till brytningskraften. Detta leder till att personen ofta ser bra på långt håll, men tycker att det är jobbigt att se på nära håll.
Om man anstränger sig kan man en liten stund få en skarp bild även på nära håll, men det gör att man blir trött i ögonen och man kan få huvudvärk.
Små spädbarn är översynta eftersom ögonen inte har växt till sig ännu. När man sedan blir äldre ökar risken för översynthet igen. De ärftliga faktorerna är inte lika starka som för närsynthet men de finns där.
För att korrigera felet kan man använda glasögon eller kontaktlinser och även laserbehandling. Men effekten av laserbehandlingen är inte lika utprövad som för personer som lider av närsynthet.

Astigmatism

Om man lider av astigmatism bryter ögat ljuset olika starkt beroende på hur det faller in i ögat. Detta leder till att man kan se dubbla konturer och ger en viss grad av synnedsättning. Ett exempel är att en punkt inte visas som en punkt utan som två linjer som korsar varandra som ett plustecken. Ofta uppträder astigmatismen i kombination med över- eller närsynthet.
För att korrigera detta brytningsfel används även här glasögon eller kontaktlinser, dock inte av den mjukaste varianten. Man har även provat olika laserbehandlingar men det är än så länge väldigt oprövat.

Åldersynthet (Presbyopi)

Åldersynthet är egentligen inget brytningsfel. Det uppstår när ögats lins blir stelare med åldern. Detta leder till att ögat får det allt svårare att ackommodera, ställa om från fokusering på långt håll till nära.
Åldersyntheten märks genom att det blir svårare att läsa liten text, särskilt när ljuset är svagt som vid skymning. När man då försöker fokusera kan man få värk i ögonen samt huvudvärk.
För att behandla detta används läsglasögon. Om man har glasögon sedan tidigare kan man slipa till glaset längst ner så att det blir anpassat för att se på nära håll. Detta ger glasögonen två brännpunkter, ett för fokusering på långt håll och ett för fokusering på nära håll. Progressiva glas kallas de glas som har en kontinuerlig övergång mellan de olika brännpunkterna.

Korrigering av synfel

Det finns tre sätt att korrigera synfel. Glasögon, kontaktlinser eller laserbehandling. Här beskrivs de olika alternativen mer ingående.

Glasögon

Glasögon är det vanligaste sättet att korrigera sin syn. Man säger ofta att man ser smartare ut i glasögon och det finns en stor marknad med allt från enkla läsglasögon till de senaste modeglasögonen i dyra märken. Fördelen framför kontaktlinser är att man slipper närkontakten med ögonen som kan vara irriterande, särskilt om man är trött och torr i ögonen.
För att få rätt glasögon behöver man göra en synundersökning hos en legitimerad optiker. På så sätt får man den rätta styrkan i glasen, sedan finns en hel uppsjö av bågar att välja bland.

Olika glas och slipningar
För att optimera din syn och din komfort är det viktigt att välja rätt glas till dina glasögon.
Vid korrigering av synfel finns två sorter, sfäriska och asfäriska. De sfäriska glasen har samma buktning både i mitten av glaset som vid kanten, medan de asfäriska glasen har mer buktning i mitten än i kanten.

Plast- eller mineralglas
Det finns två typer av glas i glasögon, plastglas och minaralglas.
Plastglasen är mycket lättare än mineralglasen och kan därför kännas skönare att ha på sig. Dessa glas drabbas heller inte lika lätt av imma och är mer slagtåliga. Dessutom har de bättre skydd mod UV-strålning. Plastglasen passar bland annat för dem som vill ha väldigt stora glas och dem som vill ha glasögon utan bågar.
Mineralglasen är ofta tunnare än plastglasen ute i kanterna och kan därför upplevas mer tilltalande. De är även mer reptåliga än plastglasen. Dessa glas passar dem som har en stark närsynthet.

Biofokal slipning
Slipningen på glasen skiftar också och man kan slipa flera så kallade fokalpunkter, vilket gör att glasen möjliggör seende på olika avstånd. Biofokala glas har två fokalpunkter, en i den övre delen av glaset som är till för seende på långt håll och en i nedre delen av glaset som är till för seende på nära håll.
Progressiva glas
Progressiva glas kallas de glas där övergången mellan de olika fokalpunkterna är kontinuerlig, d.v.s. det finns ingen skarp kant mellan områdena på glaset. När man för ögat över glaset ändras seendet gradvis mellan långt och nära håll.

Kontaktlinser

En kontaktlins används istället för glasögon för att korrigera olika synfel. De består av ett mjukt plastmaterial och fästs genom så kallad adhesion, vilket är en molekylär attraktion mellan kroppar som är i närkontakt.

Kontaktlinser är ett medicinskt hjälpmedel som kräver att du först går till en legitimerad optiker för att göra en undersökning. Detta är för att du ska få rätt styrka på dina linser och så att de passar din form på ögonen. I vissa fall kan optikern avråda från att skaffa kontaktlinser av olika skäl, så köp inte kontaktlinser utan att göra en undersökning.

Det finns många fördelar med kontaktlinser. Man slipper bära glasögon som kan vara irriterande och i vägen, dessutom är man mycket friare att utöva aktiviteter som sport eller friluftsliv. Dock är det bra att ha ett par glasögon utifall, till exempel när man inte kan använda kontaktlinser vid infektioner i ögonen.

Olika sorters kontaktlinser
Det finns många olika sorters kontaktlinser. Man kan korrigera alla synfel, närsynthet översynthet och astigmatism, men kontaktlinser kan även användas för att korrigera kosmetiska fel i ögat eller till att byta ögonfärg.

Endagslinser
Endagslinser används under en dag och slängs sedan. På så sätt slipper man tänka på skötsel och dessa kan vara praktiska om man vill skifta mellan kontaktlinser och glasögon. Detta är ett bra alternativ för att undvika bakterier eftersom man sätter in ett par fräscha linser varje dag.

Månadslinser
Månadslinser används i en månad innan de byts ut. Varje kväll tas de ur och på morgonen sätter man i dem igen. Man behöver linsvätska för att rengöra linserna och en förvaring som är tät mot smuts.

Dygnetrunt-linser
En variant på månadslinser är de så kallade dygnetrunt-linserna. Dessa är tillverkade i ett material som släpper igenom mycket mer syre till ögonen, vilket gör dem lämpliga att ha i även när man sover. Linsens yta är behandlad och ger en motverkande effekt mot torra ögon och minskar beläggningar. Detta gör att de är väl anpassade till personer som har problem med torra ögon och vistas i torra miljöer. Dock ska man alltid först kolla med sin optiker innan man sover med linserna i.

Progressiva kontaktlinser
Progressiva kontaktlinser fungerar på samma sätt som progressiva glasögon. De gör det möjligt att se bra på både långt och nära håll. Om man ska se på långt håll tittar man i linsens övre halva, men om man tittar i linsens nedre halva kan man se föremål som är nära ögat. Övergången mellan dessa områden på linsen är mjuk och gör att man även ser föremål som är placerade mitt emellan. Dessa linser finns både som månadslinser och som endagslinser.

Biofokala kontaktlinser
Biofokala kontaktlinser har två styrkor som kompenserar för seende på både långt och nära håll. Ett större område för föremål på långt håll och ett mindre område för föremål som är nära ögat.

Toriska kontaktlinser
Toriska kontaktlinser korrigerar synfelet astigmatism och finns både som månadslinser och endagslinser.

Färglinser
För att få en annan färg på ögonen kan man använda färglinser. Man kan välja om man bara vill framhäva sin naturliga ögonfärg, byta ögonfärg eller om man vill ha olika mönster på ögonen.

Laserbehandling

Laserbehandlingar kan användas för att korrigera närsynthet, översynthet och astigmatism. På så sätt blir man av med sitt synfel under många år framöver och slipper använda varken glasögon eller kontaktlinser.

Det finns olika metoder för att operera bort sitt synfel men i allmänhet handlar det om att behandla ögonen med ett väldigt exakt laserinstrument som slipar hornhinnan.
Men innan man kan operera sig måste man genomgå en förundersökning där man undersöker om ögonen är lämpliga för operation och vilken metod som ska användas.
De parametrar som undersöks är förutom typ av synfel och dess styrka även ögontryck, hornhinnans topografi, krökning och tjocklek med mera. Om dessa parametrar är normala kan en operation utföras.

Graden av synfel som kan behandlas är:
Närsynthet: upp till -12.0 dioptrier.
Astigmatism: upp till -4.0 cylinderdioptrier.
Översynthet: upp till +3.0 dioptrier.

Olika behandingar
Det finns en rad olika behandlingar att välja på och de har olika fördelar och nackdelar.

LASAK (Laser Anterior Keratectomy)
Vid denna behandling skapas en väldigt tunn flik på hornhinnan som man sedan kan ta tag i och rulla upp som ett lock. När ögat är öppnat polerar laserstrålen hornhinnans yta för att åtgärda synfelet. När allt är klart rullas fliken ner igen och efter 24 timmar är såret läkt.
Under några timmar efter behandlingen kan det skava i ögonen och man blir ofta tårögd. Redan dagen efter ser man bättre.
Denna metod kan användas för de flesta fall av närsynthet, översynthet och astigmatism.

LASIK (Laser In Situ Keratectomy)
Detta är den traditionella flikmetoden där fliken blir lite tjockare än i LASAK-metoden. Detta kan ibland vara en fördel, t.ex. om man har en kraftig hornhinna och ett litet synfel.

LASEK/ELSA (Laser Sub Epitelial Keratectomy/Excimer Laser Subepithelial Ablation)
Denna teknik är ytlig och bygger på att man lossar det yttersta cellskiktet från hornhinnan med en alkohollösning. När detta är gjort polerar man hornhinnans yta med en laser för att korrigera synfelet. Efter behandlingen för man tillbaka cellskiktet och det hela är färdigt.
För att skydda hornhinnan läggs en kontaktlins på ögat i 2-4 dygn efter behandlingen.

ANNONS